Anca Mizumski

 

 

 

(Rumänien)

 

 

Dikter

 

översättning Inger Johansson

 

 

OMVÄND FÖDELSE

 

Lägg dig sakta ner på rygg

så att din svettiga tinning

hamnar

framför ögonen

på mig.

 

Tänk inte på nånting, slappna av

gör de första andningsrörelserna, doktorn

ska hela tiden tala

lugnande ord, och du

ska lägga dig till rätta

i det mjuka ljuset

i min livmoder och omsorgsfullt

bereda dig plats

så att du inte grumlar

sorgeatmosfären

 

 

EN FÖRSILVRAD KONSERVÖPPNARE

 

Morgnarna har inga dörrar, har inga

fönster, har ingenting, jag skulle ändå behöva

nånting, behöva hitta en lapp om mig

i brevlådan eller ett klippkort

till ett höghastighetståg eller mitt blankocheckhäfte

eller åtminstone en tunn mejsel,

en försilvrad konservöppnare

som jag kunde öppna en mussla med

utan att göra mig illa

 

först nu känner jag på mig

att jag kan ta mig ut härifrån

att jag är värd att få ta en murken stege

och klättra upp på min egen

sandhöljda hjässa

 

 

AKVARIET

 

Sen du gav dig av

lever jag i ett akvarium

sätter mig bredvid de andra när de sätter sig

ser i fönsterrutan min kropp

som då och då ligger

med mycket yngre män

 

sen du gav dig av

rör jag mig avskilt

med ryggen mot glasväggen

och varje dag går ljuset rakt igenom mig

som en kula

 

sen du gav dig av

lever jag i en fotoutställning där

dina fingeravtryck på min hud

har förvandlats till glasmålningar

 

 

EVANGELIUM ENLIGT ANCA

 

Jag kontrollerar de andra

med min kvinnlighet, en trubbig

och smärtfri laser som i förbigående

berör nervpunkterna

 

jag sprider mina dikter i små doser

som lämnar nålfina spår

och anstränger mig när de är utgivna

att leva som Jesus

efter det som de andra skrev

i evangelierna

 

 

MASSMEDIER

 

Alla andra människor älskar mer

pratar mer om sig själva, skriver på sina bloggar,

mår fint. Det enda jag har

är ett videoklipp

monterat av jungfru Maria i direktsändning

på köpcentrets teveskärm

som har en röd textremsa för katastrofer längst ner

där det står no comment

och ett inplastat tidningsnummer

som utlyser pristävlingar

om jag lyckas älska dig

redan på omslaget

 

 

RYSK KÄRLEKSFILM

 

Det är så kallt

att till och med din gamla

Pobedaklocka

har frusit till

 

Vi ligger tätt omslingrade i sovrummet

mitt i snön

vid våra fötter

rinner urtavlans siffror

under det frusna glaset

med ett lugnande sorl

som från underjordiskt vatten

 

 

MIN FAVORITLANGARE

 

Jag köper min poesi och betalar

en drogdos i varje gathörn,

är väl bokförd för att ha tagit på krita överallt

hos Gud under rubriken

livstidslån;

skrivpapper, smicker, grus och aska,

bläck, smörjelse, kolon

och sen mitt namn

 

i handen med ådror som varit brustna sen dopet

håller jag mobilen med abonnemang hos kyrkan

och ringer allt oftare ett gratisnummer

för nyfödda

fast jag vet att bara första dosen

av bröd och salt

är gratis

 

 

PÅ TURNÉ

 

Bäst begriper jag mig på att vara ensam

som andra kvinnor när de går på catwalken

i bländande ljus,

jag har blivit berömd för min ensamhet

har foton av min ensamhet

som jag skriver autografer på

jag är noterad på börsen, jag reser på turné

iklädd anca mizumschi som på

en söndertrasad målning

jag då och då hänger upp

i de trånga hörnen

mellan de två världarna

 

 

BOENDE

 

till min vän Johann Gutenberg, död 1468

 

Om texten har dött

och du ska dö med mig

återstår nästan ingenting

av oss två

inte ens de här raderna

som vi ältade under oss

på bröllopsnatten

medan vi gick in och ut i varandra

lyckliga som gestalter man

samtidigt finner

i så många berättelser

 

om texten har dött

återstår ingenting

inte ens det papper

jag svepte in barnen i

medan jag från detsamma läste

så många berättelser för dem

att deras små kroppar antog

bokstavsform

 

och om texten har dött

är det snarast en fråga om boende

för jag vet inte vart jag ska ta vägen

eller vilken adress jag ska uppge

innan jag dör

 

 

MIN FRÄMMANDE KROPP

 

Jag kom till världen som en främmande kropp,

hade kastat mig ut i fostervattnet

utan att kunna simma

och min poesi dök upp

som ett fostereksem

 

mamma lämnade kvar mig på BB

och sen har alla män i mitt liv

övergett mig

en efter en

i ungkarlslyor eller framför en lucka

där ingen information längre lämnas ut

 

till och med döden har nåt emot mig, den förebådas

med varje tåg som stannar framför mitt hus

hundratals minuter försenat

och jag hör den då och då i megafon: mellan oss två

tror jag det är du måste välja

 

 

CALLCENTER

 

I dikterna försöker jag inte säga nåt utan få veta

lite grand om var och en

en rundfråga

utan åthävor

 

dikterna säger inget, de bara väntar

i andra luren

på att ett callcenter ska öppnas

där ni varje dag frågar hur jag har det

och jag svarar

 

 

MITT UTHYRDA FOSTERLAND

 

Det komposterar våra vigselbevis

i hörnet till höger vid uppgången, så att

vi väljs ut enligt

nån regel. Det fördelar

rena, civiliserat möblerade rum

som ett land utan

sopor

 

Vi står mitt emot varandra och pratar

helt lugnt genom min navelsträng

medan det fuktiga murbruket hårdnar

på gränsen

 

 

SJÄLVPORTRÄTT MED ÖPPNA ÅDROR

 

Poesin bryter fram ur mig

med varje smärtsam rörelse

med varje droppnål

som lystet söker efter nånting

i glömskans mjukdelar

 

genom sprickan i mitt hjärta

förbinds poesin direkt

med mina vidöppna ådror

 

 

BATMANFILM

 

Så säger han:

– En gång ritade jag döden.

– Döden? frågar jag.

– Ja, döden. Efter en filmscen. Det såg ut som en Batman med tåget.

Jag ritade det på en vägg hos en vän.

Synd att jag inte kunde ta den med mig.

 

Viorel, 18, hiv-smittad

Noua Literatură, sept-okt 2008

 

De placerade mig i en tom biosalong i det gamla köpcentret och sa

här visas film, men inte utvärtes utan invärtes

på en mjuk bioduk när skådespelarnas ansikten visas på fina blodkärl

som vi allihop har i organen. Då började bildrutor med mamma och pappa strömma förbi på väggarna,

liksom ryckigt hopklippta, och en kraftig mansröst sa, lita på trailern:

nästa gång blir det bättre, nästa gång blir det annorlunda

du måste bara sitta kvar alldeles stilla i fåtöljen

och inte bråka

tills Ljuset tänds

 

 

DE BLINDAS FÖRENING

 

Gud gick omkring i huvudet på mig

och knackade fumligt

med en käpp

 

Jag pratar med folk

jag går på gatan

och det enda jag hör

är signalen till de blinda när det slår om till grönt

i gatukorsningarna

 

 

OM HJÄLTAR OCH GRAVAR

 

Allt jag vet om mig själv

är du

Tatueringarna för blinda skrivna på dina musikaliska

vrister, hetluften som sömnigt rör sig

betydligt längre ner från könet

och de tunna blodkärlen

 

Rastlöst och lystet

går jag över din hud hemifrån till kontoret och från kontoret hem

Med fingrar som injektionssprutor djupt nedkörda i fickorna,

Men inte fyllda med vätska utan med

sand som fuktats lätt med svett

från vecket under dina bröst

 

Jag vet ingenting om mig själv längre

Anar ingenting

Lever mitt liv utan att bli tillfrågad

och tittar varje gång lika bestört på mina mansinstruktioner

dikterade av din kropp

skriven med blindskrift

 

 

DÖDEN BLIR STULEN

 

Döden blir stulen

först stjäls döden klädd med silverplåt som

silverikonerna,

sen stjäls döden på målat

glas

 

genom vilket ansiktsbenen framträder som tigande spröda

 

jungfrur. Men oftast stjäls den dagliga döden,

den avklädda, tills borgmästaren säger

jag vet inte

vad jag ska göra. jag har inga pengar

till såna där kyrkogårdslivvakter,

ta med era döda

hem

 

 

JAG HAR INGEN VÄGG MOT ÖSTER

 

Jag har ingen vägg

mot öster

där jag kan hänga

ikoner; åt det hållet finns bara

ljus som jag inte kan göra nåt av

och aldrig hänga upp nånting i.

Åtminstone på söndagarna borde det vara annorlunda,

jag kunde slå i en spik så att ett trosvisst helgon

dök upp

och jag slapp vara ensam

med detta ljus

inne i

huvudet

 

 

GRÄNSVAKTEN

 

Jag har inom mig en del som

aldrig passar in

på mig. Jag lever bortom,

på andra sidan dörren,

på andra trottoaren,

inför nån annan,

bortom, likt en gränsvakt som

vakar över att det andra landet

inte stöter emot kanterna på

 

mitt

 

 

OÄKTA DÖDA

 

Mina döda går till astrologen och låter göra

sitt astrogram medan de pratar

med varandra om hur de ska bli erkända

av avlägsna släktingar,

så som man skriftligen erkänner ett oäkta barn;

folk tycks komma till kyrkogården som till ett barnhem.

Mina döda behöver officiellt erkännande,

att det ska stå nåt skrivet på dem

C/1861 G1, M57, eller åtminstone eurydikelockar,

när de nu vilar i himlen där nedan

om vilken inte ens

Hubbleteleskopet

vet nånting

 

 

SÄNGÖVERKAST MED ALLMOGEMÖNSTER

 

Det var kallt i går också

grannen i lägenheten intill miste sin fru

som dog i sömnen iförd mannens gamla

träningsoverall utanpå pyjamasen

på sovrummets betonggolv

utan lakan över sig, utan nånting låg hon där

direkt

på sängöverkastet

med allmogemönster

Articles similaires

Tags

Partager